Tuesday, July 11, 2006

The Three Musketeers and The Chaucer St Shuffle


DSC00186
Originally uploaded by Jonas Bolin.
Step from the road to the sea to the sky and I do belive that we rely on. When I laid on, come get the play on. All my life to sacrifice.... Hey Ohh... Listen what I say ohhh.
Låt oss nu rekapitulera vad som har hänt. Sverige har åkt ur Fotbolls-VM. Nordkorea har provskutit robotar ut i japanska havet och Melbourne har sin kallaste vinter någonsin. Det är den nionde Juli 2006 och de tre musktörerna har nu bott på 78 Chaucer Street, St Kilda, Melbourne, i 9 dagar. Resultatet i matchen mellan The Krauts och Portugal är fortfarande okänt, och läget är spännt. Minst sagt.
I vårt hus, The Shuffle, är det tyst. De flesta sover efter en hård natt ute i St Kilda's omfångsrika och färgglada nattliv. Föremålet för festligheterna var denna natt den fryntlige, semikorpulente irländaren Podge, som ska flytta från The Shuffle för att möta en osäker framtid i sitt hemland Irland. Ingen verkade dock särdeles nedstämd över detta faktum, dels för att de flesta är övertygade om att Podge kommer vara tillbaka på Chaucer St inom några veckor när längtan till värmen gemenskapen blir för stor, men också för att vi redan har fått en ny huskamrat, engelsmannen James, en energiladdad liten kille som älskar att hänga på The Base Station, St Kilda's famösa dansställe, vida kännt för sina långa fredagnätter med tung Rave-Trance-musik, samt frisinnade inställning till diverse psykedeliska kemikalier. Målet för denna natt var dock ett helt annat, den omryktade puben The Elephant Wheelbarrow som med sin brittiska charm lockar en bred publik av både Aussies och långtidsboende Backpackers som oss själva. Natten fortlöpte väldigt bra och nu slumrar de stora flertalet i en djup, välbehövlig sömn. Men vilka är det då som sover så sött i sina sängar? Vilka är de tre musketörerna och varför sover inte textförfattaren till denna text. Frågor, frågor, som kanske aldrig kommer få något svar...
Låt oss först börja med att berätta lite om Melbourne, detta mänskliga ekosystem på södra halvklotet. För en svensk med begränsad erfarenhet av kontinentala storstäder är det lätt att missta Mellis för en Down Under version av Göteborg – Den andra staden med goa tjäcka Aussies som åker spårvagn, hejar på fotbollslaget Red & Blue och lite allmänt tycker att Sydney är en överskattad plats på kartan. Detta är dock en väldigt snäv jämförelse, om nu någon skulle vara trivial nog att göra den. Melbourne är för stort och omfångsrikt för att enkelt kunna jämföras med någon annan stad. Med en befolkning på 3,5 miljoner varav en invadrad befolkning på uppskattningsvis 1 miljon finns det en etnisk regnbåge som troligtvis New York och London kan mäta sig med.
Inne i centrum, CBD, glider finansfolk omkring i fräsha kostymer, tyska bilar och betalar miljoner för att kunna bo i det lyxiga lägenhetsområdet Docklands, med utsikt över Phillip Bay. Dessa människor åker varje dag förbi alla stolta monument från tiden då Australien var en av drottningens besittningar. De åker kanske förbi Victoria National Gallery och flanerar runt Picasso-utställningen eller köper en fyllig chokladbrownie på Max Brenner's diskreta men samtidigt smakfyllt inredda chokladcafé inne i Melbourne Central.
Det finns också människor som Jackie Chan, en koreanska herre på 65 bast, pånyttfödd i kristi kropp, med en kula i benet från Koreakriget, som vi träffade på Hostelet inne staden. Han försörjde sig genom att varje dag klockan 9 gå och ställa sig på styltor på Bourke Street, en viktig handelsgata i centrum, och sedan snurra en rockring runt sin midja i 10 timmar för att uppmuntra förbipasserande att betala en slant för upplevelsen.
Utanför centrumområdets stora skyskrapor och fashionabla adresser finns ytterligare en dimension, det bohemiska, alternativa och rebelliska Melbourne. I förorter som Fitzroy, Richmond, Carlton och vår egen, St Kilda finns en blandning av subkulturer, intressen och stilar som tillsammans genererar ett vibrerande kulturliv.
Ofta stilfullt. Ibland smaklöst. Åsikterna går isär om kvaliteten på konsten som skapas, skrattas och blöder fram i dessa områden. En sak är dock säker, den lämnar ingen oberörd.
Plötsligt kommer beskedet, Sie Germans har tagit ledningen mot Portugiserna. Hela Tyskland lyser upp som en nyöppnad burk av surkål.

Människorna i The Shuffle tar dock detta faktum med stor ro. Delvis för att ingen bryr sig ett skit om vad som händer med Krautsen iallafall, men också för att samtliga sover. Det kommer dröja många timmar av alkoholstinn sömn innan husets inneboende förstår vidden av det som nu utspelar sig i Berlin.

Detta gäller även för de tre musktörerna som numera huserar i samma rum.
Lloyd, en tystlåten men principfast bohemisk gitarrspelande aussie från Queensland som älskar Bob Marley oc h ser musiken som både målet och vägen – till – Nirvana.

Edward Prince, även kallad Ed, brittisk medborgare och sann patriot. Älskar alla kvinnor. Är bra på att dricka, festa och ha kul. Är mindre bra på att arbeta.

Jonas. Jag. Svensk medborgare. Helt okej kille. Lärde känna de två andra inne på det risiga hostelet BakPak inne i Melly CBD.

Sammanfattningsvis kan man ju säga att Melly har en hel del att erbjuda, och att den här texten kanske inte ska tas för seriöst.